"Dioxiner" från förbränning
Öberg, T.
Presentation vid NTNFs workshop om dioxiner, 1985-05-22.

Sammanfattning
All förbränning ger upphov till ett sort antal organiska föreningar i rökgaserna. Innehåller bränslet klor kommer en del av utsläppet att utgöras av klorerade aromatiska föreningar t ex klordioxiner. Nu senast har dessa ämnesgrupper påvisats i rökgaserna från torveldning.

Slutförbränningen av bildade kolväten, enkla eller substituerade, CO och H₂ är det praktiska mått som teknikern har för att kontrollera vad som är förbränningens resultat.

CO utgör ett mott mått på hur bra förbränningen kunnat genomföras och halterna av olika aromatiska föreningar uppvisar också ett klart samband med CO-halten.

Genom att beräkna förbränningseffektiviteten som

FE = (1-CO/CO₂) x 100 %

uttrycks oxidationsgraden oberoende av luftöverskottet och eventuella luftläckage i panna och rökgasrening.

Våra erfarenheter från mätningar på ett drygt 10-tal olika förbränningsanläggningar visar att det föreligger ett samband mellan förbränningseffektivitet och produktion av klorerade aromater. God förbränning ger mycket små utsläpp. Det går emellertid inte att påvisa ett lika nära samband mellan klorerade aromater och förbränningseffektivitet som för icke-klorerade aromater. Orsakerna till detta torde vara dels en mer komplicerad bildningsmekanism med flera inverkande faktorer t ex klorlast, dels samspelet mellan bildning och nedbrytning. Klorerade aromater som bildas kan även bättre överleva slutoxidation än CO. Därav följer också att sambandet mellan CO-halt (förbränningseffektivitet) och klorerade aromater försvagas.

Den termiska stabiliteten hos klorerade aromater är hög, betydligt högre än för icke-klorerade analoger. Följaktligen kan det visa sig vara svårt att destruera dessa i förbränningsprocessens slutskede. Bildning av klorerade aromater bör därför undvikas genom att eftersträva god förbränning i hela ugnens tvärsnitt. I en del anläggningar har det också visat sig att bildningen av klorerade aromater kan vara betydande trots hög förbränningseffektivitet. Genom att eliminera luftläckage som orsakat inhomogen förbränning har denna produktion kunnat reduceras.

De driftstudier som vi till dags dato har genomfört vid SAKABs destruktionsanläggning för miljöfarligt avfall i Norrtorp visar att bränslets klorhalt kan ha en avgörande inverkan på produktionen av klorerade aromater. Detta samband kan även visas vid en jämförelse mellan olika typer av bränslen, t ex avfall, torv och kol. I samtliga anläggningar som redovisas har förbränningsförhållandena varit relativt goda och fullt jämförbara.

Jag vill sluta med att konstatera att vi, liksom andra, har kunnat påvisa en samvariation mellan klorbensener och andra klorerade aromater i rökgasen. De påvisade sambanden är statistiskt signifikanta och visar att klorbensener kan användas som en indikatorparameter för klorerade dioxiner och dibensofuraner.