Organiska miljögifter uppmärksammades som ett miljöhot i mitten av 1960-talet. Stabila ämnen med lång livslängd i miljön (persistenta) ansågs då, och anses fortfarande, som särskilt riskfyllda. Polyklorerade bifenyler (PCB) är ett av de mest kända exemplen på ett långlivat organiskt miljögift (eng. "persistent organic pollutant" = POP). Organiska miljögifter kan även uppstå och spridas genom oönskad bildning i industriella processer och vid förbränning. Badger visade i slutet av 1950-talet hur polycykliska aromatiska kolväten (PAH) kan bildas från enkla byggstenar vid ofullständig förbränning och 1977 kunde holländska forskare påvisa "dioxiner" (PCDD/PCDF) och andra klorerade aromater i flygaska från avfallsförbränning.

Efter det att dioxiner hade identifierats i flygaska så påbörjades även jakten på andra typer av industriella källor. Bumb och medarbetare vid Dow Chemicals formulerade 1980 den s.k. "trace chemistries of fires"-hypotesen och visade på att dioxiner alltid förkommer vid förbränning där klor är inblandat. Eftersom PAH och kloraromater endast förkommer i mycket låga halter så har de tidigare brukat sammanfattas med begreppet organiska mikroföroreningar. I utsläppen från förbränningsprocesser är det dessa båda substansgrupper som intresset har fokuserats till.

Huvuddelen av de klorerade aromaterna utgörs av klorfenoler och klorbensener. Vardera gruppen består av 12 respektive 19 st möjliga kongener med olika substitutionsmönster av kloratomer. En av dessa kongener, hexaklorbensen, finns med i den internationella konventionen om avveckling av persistenta organiska miljögifter. Pentaklorfenol hade tidigare stor användning som träskyddsmedel, men avvecklades i Sverige redan 1978.

Mer komplexa klorerade aromater förekommer i ännu lägre halter i rökgaserna från förbränning och andra högtemperaturprocesser. Två grupper av ämnen som har tilldragit sig speciell uppmärksamhet pga sin höga giftighet (toxicitet) är polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) och dibensofuraner (PCDF).

I listorna med tidskriftsartiklar, presentationer och publika rapporter finns många exempel på var miljögifter förekommer, hur de bildas och sprids, samt åtgärder för att förhindra detta.

Läs mer:

• Miljögifter i fisk 2001/2002. Ämnen enligt vattendirektivets lista i fisk från Vänern och Vättern.
• Luftutsläpp av organiska miljögifter från ljusbågsugnar: Förekomst och möjliga åtgärder för att minska miljöpåverkan.
• Organiska mikroföroreningar från avfallsförbränning.

En bra introduktion till förbränningskemi är:

• Glassman, I. (1996). Combustion. San Diego, Academic Press.