Polyklorerade bifenyler (PCB) började tillverkas 1929 och de tekniska produkterna har förekommit under ett antal olika handelsnamn, exempelvis Aroclor och Clophen. Förbrukningen av PCB i Sverige uppskattades till ca 600 ton 1969. Importen av PCB till Sverige mellan åren 1957-1980 har uppskattats till 8000-10000 ton. De tekniska produkterna utgör blandningar av de 209 möjliga kongenerna. Några av dessa kongener är särskilt giftiga och kallas "dioxin-lika" PCB. För PCB som grupp betraktad gäller att ämnena är svårnedbrytbara, fettlösliga och bioackumuleras, framför allt i akvatiska system.

Sören Jensen påvisade redan 1966 förhöjda halter av PCB i miljön och PCBs negativa miljöeffekter resulterade i lagstiftning och förbud i många länder. I Sverige kom den s k PCB-lagen 1971 och all nyanvändning upphörde 1978. Användningen i transformatorer och kraftkondensatorer var helt avvecklad vid utgången av 1994. PCB omfattas nu även av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar. Internationellt ska all användning ha upphört vid utgången av 2025 (UNEP, 2001).

Det finns 209 möjliga kombinationer för att binda kloratomer till kolskelettet för bifenyl och tolv av dessa är särskilt giftiga. Dessa giftiga PCB kan anta en plan struktur och har effekter liknande 2,3,7,8-tetraklordibenso-p-dioxin. De tolv "dioxin-lika" PCB kongenerna ska därför enligt WHOs rekommendation räknas in i värdet för TCDD-ekvivalenter (toxiska ekvivalenter, TEQ).

I figuren nedan avbildas den giftigaste kongenen 3,3',4,4',5-pentaklorbifenyl . 

3,3',4,4',5-Pentaklorbifenyl, i figuren visas även hur klorsubstituenterna i de olika kongenerna numreras.