Trots att användningen av pentaklorfenol som träimpregneringsmedel är förbjuden sedan 1978 kvarstår fortfarande vissa miljöproblem. Dessa orsakas bl a av avsiktliga och oavsiktliga utsläpp före och efter förbudets ikraftträdande. Här redovisar Tomas Öberg den miljöundersökning Studsvik Energiteknik AB gjorde av ett utsläpp som kan härröra från sågverket i Jönåker.
I mitten av april 1983 uppgav en anonym uppgiftslämnare för massmedia att en avsevärd mängd pentaklorfenol, innehållet i ett doppkar, hade tippats och grävts ner vid sågverket i Jönåker, Nyköpings kommun. Utsläppet påstods ha skett 1970, i samband med att man bytte till ett annat träimpregneringsmedel. Sågverkets nuvarande ägare och de anställda har förnekat all kännedom om det påstådda utsläppet.
Med anledning av uppgifterna tog kommunens hälsovårdskontor markprover på platsen som analyserades av Studsviks analyslaboratorium. Jordproverna visade sig innehålla upp till 1 ppm (pg/g) pentaklorfenol, giftet kunde även spåras i omgivande vattendrag. Nyköpings kommun uppdrog därför åt Studsvik Energiteknik AB att göra en grundlig utredning och miljöundersökning av det påstådda utsläppet.
Studsviks analyslaboratorium är väl utrustat och har en sofistikerad och högautomatiserad instrumentuppsättning.
Pentaklorfenols (PCP) hälso- och miljöeffekter är väl dokumenterade. Pentaklorfenol har en hög akut toxicitet för de flesta levande organismer. Den minsta dödliga dosen för människa bar beräknats till 29 mg/kg. Bland de kroniska verkningarna kan lever- och njurskador nämnas.
PCP bioackumuleras upp till 1000 ggr av vattenorganismer. Nedbrytningen av pentaklorfenol i miljön sker relativt långsamt. PCP kan alltså betraktas som ett miljögift.
National Research Committee (NCR) i USA bar beräknat det "acceptabla dagliga intaget" (ADI) av PCP till 0,003 mg/kg. Beräkningen baserar sig på noll-effekt-nivåerna i djurförsök och en säkerhetsfaktor 1000. För dricksvatten kan den acceptabla nivån, utifrån dessa siffror, beräknas till 21 µg/l.
EPA (det amerikanska naturvårdsverket) har publicerat "ambient water quality criteria" för PCP. "Gränsvärdet" för hälsoeffekter (dricksvatten) bar satts till 1 mg/l, med en säkerhetsfaktor 100. Smakförsämring gör sig dock gällande redan vid 30 µg/l. För giftverkningar på vattenorganismer (akvatisk toxicitet) har 55 µg/l angivits som gräns för akuta effekter och 3,2 µg/l som gräns för kroniska effekter. Dessa gränser gäller för ren PCP. Föroreningar kan ge upphov till både akuta och kroniska effekter, se nedan.
Kommersiella pentaklorfenolprodukter är kontaminerade med olika föroreningar vilka bildas som biprodukter vid syntesen. De föroreningar som har tilldragit sig störst intresse från miljö- och hälsosynpunkt är klorerade dibensodioxiner (PCDD) och dibensofuraner (PCDF). Vissa isomerer i dessa substansgrupper uppvisar extremt hög toxicitet, mest känt är 2, 3, 7, 8-TCDD.
Halterna av PCDDs och PCDFs i kommersiell PCP varierar inom vida ramar, mellan olika produkter och produktionstillfällen. I litteraturen anges halterna i analyserade prover till mellan 1 och flera hundra ppm.
De toxiska isomererna av klorerade dibensodioxiner och dibensofuraner karaktäriseras av, förutom hög akut toxicitet, långsam nedbrytning, låg rörlighet i miljön, bioackumulation och misstankar om allvarliga kroniska effekter. TCDD är cancerframkallande i djurförsök och har teratogena effekter.
Vissa toxiska effekter hos tekniska PCP-preparat, t ex kloracne, har hänförts till kontamination av dioxiner och dibensofuraner. De högtoxiska isomerer av PCDDs som förekommer i kommersiella PCP-preparat har en lägre akut toxicitet än 2, 3, 7,8-TDD.
Noll-effekt-nivån för TCDD i dricksvatten har beräknats till 7 x 10-4 µg/l, med en säkerhetsfaktor 100. I samband med saneringsarbetena i Seveso har ett temporärt inofficiellt gränsvärde tillämpats för TCDD: 10 ng/m2.
Pentaklorfenol användes av sågverket i Jönåker för doppimpregnering av virke. De preparat som hade använts var Penta-Na och Witophen. Efter granskning av fakturor och beräkning av doppkarets rymd av brukslösning har det påstådda utsläppet uppskattats till maximalt 200 kg PCP.
Sågverket är placerat mellan två mindre vattendrag, Kilaån och dess biflöde Björnbäcken. Det geografiska läget, nära vattendrag, ökar naturligtvis risken för spridning av utsläppt PCP. Sågverket har en egen brunn för dricksvatten.
Jordprover togs vid två tillfällen, dels omedelbart efter "larmet" dels efter det att uppgiftslämnaren hade pekat ut platsen för giftutsläppet på en karta.
Jordprover togs i gropar som grävdes med traktorgrävare. Jordproverna extraherades och analyserades gaskromatografiskt. Halterna av PCP i jord varierade kraftigt mellan olika provpunkter, 0,007-1,2 ppm (µg/g). Analysresultatet från prover på den av sagesmannen utpekade platsen visade lika stor spridning mellan olika prov som, den första orienterade undersökningen.
Vattenprover togs i åarna och av dricksvattnet. Proverna analyserades efter extraktion med gaskromatograf. Vattenproverna i Kilaån och Björnbäcken visade på detekterbara mängder PCP. PCP-koncentrationen i Kilaån överskred ej 1 ppb (µg/l). Halten PCP i dricksvattnet vid sågen var 0,1 ppb (µg/l).
Vattenprovtagning i Kilaån, Jönåker.
De aktuella preparaten sammanfördes i ett prov och analyserades med avseende på klorerade dioxiner och dibensofuraner. Analysen utfördes vid Avd för organisk kemi, Umeå universitetet, enligt standardmetodik med GC-MS. Halterna av högtoxiska isomerer av klorerade dioxiner och dibensofuraner var låga jämfört med litteraturdata. De två mest toxiska isomererna kunde ej detekteras.
Ett jordprov, med hög halt av PCP, analyserades enligt ovan. I jordprovet förekom heptaklorodibensodioxin i en halt av 37 ppt (ng/kg). Samtliga övriga isomergrupp er förekorn i halter under 20 ppt.
Kemiska analyser av jord och vattenprover från sågverket i Jönåker visade att utsläpp av pentaklorfenol har skett. Några säkra slutsatser kan däremot inte göras huruvida dessa utsläpp har skett genom "normal" hantering (spill) eller genom medveten dumpning av doppkarsinnehållet.
Halterna av PCP i jorden utgör inte någon hälsorisk i sig själva. Urlakning av PCP kan ej förutses nå en sådan omfattning att hälsorisk kan uppstå. Halterna av PCP i Kilaån och i dricksvatten från sågverkets brunn ligger långt under de nivåer vid vilka hälsoeffekter kan befaras.
Halterna av föroreningar i de använda PCP-preparaten, i form av högtoxiska isomerer av klorerade dioxiner och dibensofuraner har varit låga (jfr litteraturdata). Halterna av klorerade dioxiner och dibensofuraner i jorden utgör inte någon hälsorisk i sig själva. Urlakning av PCDDs och PCDFs kan ej förutses nå en sådan omfattning att hälsorisk uppstår.
Sågverksområdet i Jönåker har inte kunnat karteras fullständigt med avseende på PCP i jord, högre halter än de uppmätta kan alltså förekomma. Studsvik har därför rekommenderat kommunen att ett långsiktigt kontrollprogram genomförs med periodiskt återkommande vattenanalyser.
Vid undersökningen av Jönåkers-fallet samarbetade kemister, toxikologer och kommunala tjänstemän intimt. Det visade sig vara ett lämpligt tillvägagångssätt för att snabbt nå resultat och kunna vidta nödvändiga åtgärder. Massmedias intensiva bevakning av affären och den därav följande oron hos allmänheten accentuerade ytterligare behovet av att påskynda handläggningen.
"Giftlarmet" bevakades intensivt av massmedia.
Artikel ursprungligen publicerad i Miljö nr 7/8 1983.
|
English homepage