De flesta är överens om att kontinuerlig förbättring av produktionsmetoder och produktkvalité är en överlevnadsfråga för svensk industri. Hur man går tillväga för att undersöka olika alternativ är då av stor betydelse.
Traditionellt brukar man utvärdera och optimera en påverkande faktor åt gången och hålla resten konstant.
Detta är för det mesta en helt felaktig metod. Samverkanseffekter mellan olika faktorer är ofta viktiga och dessa kan endast undersökas genom att flera faktorer varieras samtidigt. Inte slumpmässigt utan efter en systematisk försöksplan.
Japan ses i många avseenden som ett föregångsland vad gäller förbättringar av produktkvalité. En viktig del i framgången är den utbredda tillämpningen av systematisk försöksplanering i framtagningen av nya produkter. Tillämpningen har också fått en allt större uppmärksamhet i västvärlden. Detta är lite ironiskt eftersom det var statistiker i England och USA som under 40- och 50-talen gjorde mycket av den grundläggande metodutvecklingen.
Det finns anledning att fästa uppmärksamheten på en annan användning av försöksplanering och då för att förbättra och utveckla själva tillverkningsprocessen. "Receptet" introducerades redan 1957 av statistikern George Box. Metoden kallas "evolutionary operation". Många stora företag har med framgång använt metoden t ex Dow Chemicals, ICI och General Motors. Metodens enkelhet gör den användbar även inom små och medelstora.
Evolutionär tillverkning går ut på att i den löpande produktionen prova olika faktorer efter en systematisk försöksplan. Urval av bättre betingelser åstadkoms genom att presentera resultaten så att det kontinuerligt går att förflytta sig mot ett optimum.
Effekter på produktionsutfall och samverkan mellan olika av de inverkande faktorerna blir möjliga att förstå och tolka. Genom ökad kunskap och förståelse jämnas vägen för både små förbättringar och tekniska innovationer.
Att bättre kunna ta tillvara medarbetarnas upptäckarglädje, och systematiskt utvärdera nya idéer, är kanske den största potentialen i metoden.
Praktiskt genomförs evolutionär tillverkning så att försöksfaktorerna varieras inom ett mycket begränsat intervall, för att inte orsaka produktionsstörningar. Genom att cykliskt upprepa varje försöksserie ett antal gånger är det möjligt att undertrycka "brus" och även upptäcka små effekter.
Steg för steg mot en förbättrad produktion (bild ej med i ursprungsartikeln).
För varje ny försökspunkt eller faktor som utvärderas så beräknas ett osäkerhetsintervall. Därmed får vi ett objektivt mått på utfallet av förändringar och på vad som har effekt eller inte. När en grupp av faktorer är undersökta och avklarade så fortsätter man med nästa.
Det går också att prova nya kombinationer av de mest betydelsefulla faktorerna.
Om evolutionär tillverkning blir ett verktyg för de som dagligen arbetar i produktionen är förbättringsmöjligheterna betydande.
För ingen tror väl att vi har uttömt alla våra möjligheter att bli bättre?
Debattartikel av Tomas Öberg publicerad i Dagens Industri, 30 sept. 1993.
|
English homepage